Super mario

Det är rätt tur att man ibland bara genom att vara sig själv (klantig) kan roa någon till den gräns att de skrattar så de nästan lipar. Ikväll efter att Magnus och jag kollat på en skräckis så plockade vi fram wiiet och spelade super mario. Att jag saknar motorik och koordination när det kommer till tv-spel är ingen större hemlighet men idag kanske jag möjligen slog rekord. Efter att vi (läs Magnus) hade dödat bossen så bara utan större anledning tar min gubbe ett par steg åt sidan och sakta sjunker han ner i lavan och dör, dör inte bara vanligt utan det sista livet som var kvar. När vi till slut fick game over idag så hade jag använt 3 refills av liv :(. Magnus skrattade åt mig och de vet jag nog fler som kommer göra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0