Sofie's tankar, problem och funderingar

Har suttit och bloggat lite för mig själv i min andra blogg, som ingen skulle uppskatta att läsa troligen då den endast innehåller klagomål från min sida över de mesta sakerna men framför att massor med arga texter skriva till min pappa. Förstår inte riktigt varför jag aldrig ger dem till honom när jag alltid är så himla förbannad på honom, hur han behandlar oss. Som i fredags när han hämtade mig för att flytta upp saker till jkpg sa han till mig " det var sista gången jag körde upp hit (till min mammas hus) för jag klarar inte att se det" Nähe? hur fan tror du egentligen att det känns för oss att komma till dig då? där vi inte ens är välkomna? Dit vi inte får komma om det inte är "barn-vecka" eller om vi inte ringer innan och kollar om det är okej. Vi får inte göra ditt och inte datt för Åsa klarar inte det, stackars lilla åsa. Har han någon gång sagt till åsa "nej vi  kan inte göra så för mina barn klarar inte det" Skulle inte tro det. Vi fick inte ens frågan om vi tycket det var okej om de flyttade ihop, och att vi dessutom blev utkörda från våra rum var det ingen som frågade vad vi tyckte om det, Vi förväntas bara klara allt och anpassa oss för vuxna människor kan inte lära sig att leva på annat sätt?

Ursäkta nu blev det visst lite klagande här med, det är inte så att jag tycker illa om Åsa. Det är bara det att jag tycker att min pappa borde ställa upp mer för oss och sätta oss i första rummet inte i sista.