just dance, it will be allright

Jag sitter här i skolan med samuel och angelica, angelica läser IS och kladdar på sin dator emellanåt. samuel sitter med benen uppdragna och lutade mot borde, fel med ena foten på bordet och huvudet lutat mot väggen. Han sover nästan och gör lite livlösa rörelser då och då när han får sms av någon förhoppningsvis trevlig människa. Jag själv sitter och tänker och funderar på hur man även när man är omringad av människor kan känna sig så fruktansvärt ensam. När man saknar att bli kramad och saknar att bara ligga och mysa med någon. i korta ord känna att de finns någon som älskar en mer än något annat, detta händer dock väldigt sällan, men ibland när man går ut på krog/discotecket så kan man hitta någon för kvällen bara som ett substitut tills den rätta kommer nalkandes. Som många vet har jag dock lite svårt för att använda substitut om jag inte är väldigt aspackad. Det jag försöker säga här är egentligen att jag känner mig väldigt ensam just nu och vill ha någon att bara vara med. Det värsta är när man tror att man hittat en som kanske är intressant och en möjlig kandidat till ett substitut och det sen visar sig inte vara det kan man ta det på två olika sätt. Antigen så har man inte känslor och playar folk eller så blir man mer och mer förvirrad och besviken varje gång det händer. Det värsta är ju om man upptäcker att substitutet skulle kunna varit möjlig kandidat till att bli mer än substitut. jag har säkert kluddat till detta nu så att det är oförstårlig för alla som försöker förstå det. Det hela jag försöker säga är att jag hade högre tankar om en person, men de visade sig vara väldigt felaktiga. Jag vet inte riktigt hur jag sak hantera dessa tankar då de är svårt att säga konkret vad de är.

Nu sover nog samuel och angelica ser ut att vara väldigt trött på det hon håller på med. förutom oss sitter det några andra i rummet som jag inte vet vilka det är, men alla sitter tysta i sina egna små världar av plugg och datorer. Emellan åt passerar det förbi några glada människor som känner livsglädje inför helgen, de har säkert betydligt roligare planer inför de två närmsta dagarna än vad jag har. Mina planer ser ungefär ut som plugga plugga plugga, samtidigt som man när man sitter med Is boken och försöker förstå alla termer och annat bara vill att mobilen ska vibrera lite och att de ska vara någon, någon som vill mysa med en som skriver. tyvärr är detta lika troligt som att Solen skulle sluta skinna just idag. Men man sitter ändå där och hoppas och väntar, men förjäves. Det har börjat bli lite liv i samuels mobil nu, varför kan det inte vara lika mycket i min!

Det värsta av allt är att man själv inte längre vågar föreslå att man kanske skulle kunna hitta på något eftersom man har blivit nedlåten de senaste gångerna. Så vad skulle det vara för mening med det hela? Ändå sitter jag här och hoppas att  DU skulle få för dig att skänka mig en tanke, För så tråkig kunde jag väl ändå inte vara att umgås med, eller?

Aja det finns fler än jag med problem i världen, alla har vi våra och vad de handlar om varierar från person och tid. För ett år sedan var mitt största problem att jag kände mig totalt sviken, ensammast i världen och ingen kunde fullt ut förstå det hela, inte nog med att förhållandet tog slut, abrupt och på det mest idiotiska jävla sättet, utan jag var mitt i ett helvete med familjen, det enda som höll mig uppe var skolan och alla vänner där.

Nu orkar jag inte skriva mer för tillfället men mer kommer senare troligen, nu ska jag läsa en hundra sidor i min bok och har fundering på om jag ska komma på något roligt att göra i helgen.

tjingelingdingdonghongkong

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0